Ingen frågade.

Pratade nyss med en kille i telefon. Då fick han för sig att han skulle näma mina för-och nackdelar med min kropp. Han började bra, med fina ögon, fint ansikte, vackert hår, du har fina ben och höfter, snygg rumpa...men dina bröst är lite små, du hade kunnat haft lite plattare mage, men inte för mycket, tjejer ska ha kurvor, du har ganska breda axlar, men det kan du ju inte hjälpa...hur förväntar han sig att jag ska våga visa min kropp för honom, han frågade mig varför jag inte tycker om att vara naken framför hans ögon, men hur ska man kunna vara bekväm med att vara naken, när man vet att någon dömmer en från topp till tå där man står. Han dömmer insidan genom att se på utsidan, han tror jag är lat, att jag inte har någon viljestyrka, att jag inte kan ta saker i egna händer och fullfölja ett mål till slutet. Det är så onödigt att påpeka andras svaga punkter, man är ju väl medveten om dem själv, eller hur? Man ser sig själv hela tiden, man kan sig själv, från topp till tå, man kan alla sina minsta skavanker in till detalj, ingen behöver få höra om dem från en annans ögon. Man kan inte hjälpa det, varför då ta upp det. Onödig kritik, om du frågar mig. Fast det var det väl ingen som gjorde, frågade mig, asså.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback